Var det en felnavigering på grund av för mycket vodka?
Här kommer mer!
IV
Jag rullar in i staden medelst tåg
Inget vete, inget vajande råg
Jag minns plötsligt Rom där allt var vackert
och marmornatur överallt jag såg
Här har vi en till rubayat. Jag är medveten om att ordet medelst kanske inte känns jätteaktuellt och tidsenligt. Men jag var tvungen att ha någonting med två stavelser. Först skrev jag VIA men det blir ju inte rätt, faktiskt. Och så angående marmornatur: kultur och natur är ju varandras motsatser, men här menar jag att viss kultur är så "rätt" att den blir natur... Hänger ni med?
V
Jag känner det sträva från denna kind
Jag som älskat den från den första vind
som bar till mig din gröna nya doft
och jag somnar nu i grönskande lind
Ytterligare en rubayat. Som ni ser så har jag skrivit en rubayat om varje tema. Först hemma, sedan staden, och sedan om kärlek. Grönskande återkommer som ni märker i rubayat nr fem. Tänk er själva att somna i en grönskande lind! Sedan så kan det ju vara så att det finns någon man tycker om som heter Lind... Och då får det hela en dubbel mening. Då kan man också fundera över: hur är en grönskande människa? Jo, vacker, i sin bästa tid, väldoftande, osv. osv.
Här kommer en dikt som handlar både om kärlek, och hem. Eftersom det ibland kan vara samma sak.
VI
väderstrecken är
omskakade och skeva
men jag skriker "hem,
ljuva hem!" när jag faller
i dina varma armar
Ännu en tanka (5,7,5,7,7 stavelser). Väderstrecken får här symbolisera platsen man befinner sig på, känslan av att veta var man är och inte vara vilsen. Men man kan ändå stå ut med att vara vilsen om man har en person att vara vilsen med. Varma armar rimmar ju inte direkt, är det ett inrim? Ska ta reda på det. Hur som helst så låter det väldigt snyggt och är ganska målande för känslan man får av att krama någon.
