"stilla som en brunn fylls natten av dina drömmar"
X
Angående Mauritz Kaffehus
I stadshjärtat finns ett kafé
med borden utmed fönstrena
där kunderna kan få mena
allt möjligt eller ropa "Se!
han där har fötter gånger tre!"
Och ut på gatan når röken
även in i båda köken
från deras kafferosteri
det struntar stammisarna i
bredvid amaryllislöken
Den här dikten handlar om Mauritz Kaffehus, ett café i Göteborg, där jag jobbar då och då. Temat staden passar bra in här. Versformen är en decima, precis som den första dikten jag publicerade på den här bloggen. Väldigt rolig att skriva, men det är extremt svårt att få rimmen att kännas rätt. Jag är väldigt missnöjd med rimmet fönstrena - mena, alltså, jag vet, det rimmar inte! Bara i skrift. Och jag ska definitivt göra om lite för att det ska rimma på riktigt. Jag är också medveten om att det kan vara svårt att förstå vad som försiggår på det här stället om man aldrig varit där. Vadå "bredvid amaryllislöken", tillexempel? Det är nämligen såhär att under vintern ställer chefen ut amaryllisar överallt. Har man varit där så fattar man, annars gör man det inte. Man kan se det som en nackdel, eller inte. Det kan ju inte alltid vara så att alla ska kunna förstår vad man skriver om? Hur som helst är jag nöjd med den, för jag tycker att jag har fångat någon slags väsentligt känsla. Men rimmet ska åtgärdas, promise!
(Just det, ni kanske la märke till att jag hoppade över några dikter i ordningen och gick direkt från nr 6 till nr 10. Det beror på att de där emellan är väldigt dåliga och måste göras om en hel del eller kanske sluta existera helt.)
XI
Jag vill åka långt härifrån
se en plats där jag inte bor
där andra går, i andra skor
Jag förvandlas till ett spån
spränger ljudvallen med ett dån
ingen ser mig en sista gång
och sjunger mången sorgesång
Långtborta finner jag en plats
från vilken jag kan ta ny sats
En hemmabur är allt för trång
En decima om HEMMA. Jag vill börja med att kommentera rad tre, "där andra går, i andra skor". Att vara i någons skor är ju ett uttryck som existerar. Med det menas att man upplever hur någon annan har det. Att vilja åka någonstans där människor går i andra skor betyder för mig att vilja åka någonstans där samhället, klimatet och kulturen är annorlunda. Hade jag bytt skor med någon i Ljungskile hade så mycket i den personens liv varit likt mitt eget liv.
Att ha med ordet spån, på fjärde raden, kändes först som en nödlösning för att kunna rimma. Men ju mer jag funderar på det desto mer nöjd blir jag med att ha det där. Ett spån är ju ändå något som är väldigt lätt och väldigt självständigt på så sätt att det kan flyga iväg med vinden och det blir svårt att stoppa det från att göra det. För det är SÅ litet och SÅ flygigt.
"ingen ser mig en sista gång
och sjunger mången sorgesång"
=
en liten rolig lek med meningsbyggnad och syftningar. Meningen låter konstig, jag vet! Men tänk vad den betyder om man läser den utan att tänka på hur det låter och inte. Det betyder att INGEN ser mig en sista gång, och INGEN sjunger mången sorgesång. Det hade fungerat bättre och varit lättare att acceptera och förstå om man hade ett namn, så sätt in ett namn istället för ingen om ni har svårt att förstå betydelsen. Tove ser mig en sista gång, och sjunger mången sorgesång!
Jag har också medvetet valt att sätta ihop långt och borta till ett ord. För att jag vill förmedla att långtborta är en plats, en fysisk och existerande plats och inte bara ett begrepp för allting som befinner sig långt bort ifrån där man själv är. Den stora bokstaven i ordet kan således tolkas som att en ny mening börjar, men också som om Långtborta är ett egennamn. Vad tycker ni som läser? Blir det för fånigt att ha det så?
XII
magkyla botas
av en annan människa
som värmer med sig
En liten haiku med ännu en skojig språklek. Värmer med sig blir en förkortning av Delar med sig av sin värme. Jag tycker att det är fint. Vad tycker ni? Sedan skapade jag ju ett litet ord också, magkyla. Tack svenskan för alla dina kreativitetseggande egenskaper...
XIV
Att gå naken var natt
som den yttersta udd
av tryggt bejakande
att gå naken varje natt
Att hitta i allt svart
med bara minnets syn
och veta att man kan
hitta mitt i allt svart
Den här tänker jag att den handlar om att vara hemma. Att man är riktigt hemma någonstans där man vågar gå runt naken, för att man vet att de som befinner sig på platsen också är en del av hemmet, någon eller några som nästan är en del av en själv. Att vara hemma är också för mig att kunna veta var saker finns utan att se det. Att kunna hitta till toaletten på natten utan att tända, att ha det inpräntat i benmärgen hur många steg det är till dörren osv. Versmåttet har jag använt förut, om ni minns. Det är en två Verlainestrofer.
XV
Jag vaknade och gick några tusen mil
Spatserade mig igenom lökens skal
till Svensson med sina medeltida kval
som skriker till sin fru att för fan byta fil
Mot eftermiddagen kom jag till Lysekil
där alla levde i ett slags turistskval
och mängden måsskit var närapå fatal
varpå jag kidnappade närmaste bil
Så ut ur landet åkte jag med ett mål
Att hitta mig en stad i en annan klass
och på café inmundiga alkohol
I Italien fann jag en grön terrass
och insåg att utan dig att säga: skål!
är varje stad på denna jord ständigt kass
Det här mina vänner är en ytterst fånig sonett. Jag är inte nöjd, alls. Sonetter ska handla om kärlek och lidande. Sonetter ska kunna jämföras med Shakespeares... SHALL I COMPARE THEE TO A SUMMERS DAY? And so on. Men den här handlar då om staden och är väldigt fjantig. Men som sagt, det var ju kvantiteten och inte kvaliteten som skulle räknas. Jag vill kommentera några saker. Jag är för det första ganska nöjd med "Jag vaknade och gick". Det låter roligt. Det låter som om jaget vaknade och började gå direkt utan att tänka eller klä på sig eller äta frukost utan bara vaknade med insikten att jaget måste börja gå, nu på en gång! Med lökens skal tänkte jag på våra lektioner som vi haft i Staden och framtiden om stadsplanering. Det finns vissa städer som har olika ringar utanför varandra, som skal på en lök. Men det är långsökt och svårt att förstå för den oinvigde, jag vet. Sedan skapade jag ordet turistskval. Inte heller så fint. Inte alls i klass med magkyla. Och så kidnappade jaget en bil. Man kidnappar väl inte en bil. Men det låter också roligt, precis som "jag vaknade och gick". Och sist men inte mins. "utan dig att säga: skål" kan man säga så? Fattar ni vad meningen betyder? Alltså, utan dig där som man kan säga skål till? Uh. Det är svårt ibland.
XV
Och enstaka lördagsnätter
så händer det att i takt med
att du andas skriker fåglar
tutar bilar, rasslar spårvagn
sjunger fyllon, bråkar makar
dansar regnet, slocknar lampor
Och Hisingen sjunker ner i
drömmar som vi börjat drömma
I sängens landskap lossar vi
och våra sömmar likaså
I takt med att du andas slår
mitt hjärta lugna glada slag
Här har ni tre ambrosianska strofer. Alltså fyra jamber på varje rad och fyra rader i en strof. Det fina med den ambrosianska strofen är att den är orimmad. Skönt som omväxling och gör det dessutom enklare att göra om gamla dikter som inte var anpassade till en versform vilket är fallet här. Jag gillar att saker händer i takt med att duet andas. Det symboliserar att den där du, vem det nu är, är så viktig och central i berättarens värld att något så trivialt som duets andning styr allting som händer. Jag är lite romantisk av mig ibland. En annan bra grej med den här dikten är att den passar in under ALLA teman! Kärlek, hemma och staden. Jag gillar den här jättejättemycket och jag ser bara ett litet problem. Eller jag vet inte ens om det kan räknas som problem. Men det är nämligen såhär, att det finns en dikt av Erik Lindegren som jag älskar. Och som att jag tror att jag omedvetet haft som mall när jag skrivit den. Men jag väljer att själv avgöra att den bara är hälsosamt inspirerad. Jag skriver inte alls lika diffust och positivt snurrigt som E.L.
