En sapfisk vers
Att komma hem
Jag passerar den sista gatlyktan
och bortom den finns himlens alla stjärnor
Tystnaden är lätt att andas in
Långt från stad och liv
Men som en giljotin faller vemodet ner
Det fick så fort från stora stan till lilla här
Ensamheten är tung att andas in
Och vänja sig vid
Jag passerar den sista gatlyktan
och bortom den finns himlens alla stjärnor
Tystnaden är lätt att andas in
Långt från stad och liv
Men som en giljotin faller vemodet ner
Det fick så fort från stora stan till lilla här
Ensamheten är tung att andas in
Och vänja sig vid
Kommentarer
Postat av: Beata
Sista gatlyktan, ingen tvekan om vilken du menar :D
Postat av: Beata
Snälla söta Tove-tott, du måste skriva en elegi, en sorgesång på temat Staden, enligt konstens alla regler, versmåttet elegiskt distikon! Gör det, gör det!
Trackback
